Hem

Kom och hälsa på!

Du är alltid välkommen till Suderkyrkan


Vi som församling kommer inte ha några samlingar i våra kyrkor en tid framöver förutom barn och ungdomsverksamhet. Vi utmanas nu att hjälpas åt att hålla kontakt och ha omsorg om varandra, ring ett telefonsamtal eller skicka ett SMS.

 

Vill du ha någon att prata med kontakta gärna vår pastor

Marcus Johnson 070-508 00 49


Följ information i predikoturerna, här på hemsidan eller på Facebook!


Vi är tacksamma om du kommer ihåg vår församling och ger en gåva. Våra utgifter är inte mindre än tidigare.     Bankgiro: 5059-2639   Swish: 123 494 14 49


Under informationsrutan kommer det att finnas inlägg från vår pastor Marcus. 


Söndagkvällar

i

Juli

Alla söndagar i Juli kommer det att bli någon form av program med medhavd kaffekorg utomhus vid

Strandkyrkan i Burgsvik kl. 19.00


Välkommen att delta via Zoom.

Öppna med länken   

https://zoom.us/j/97686868291

Vårt dop


Vad en människa vill och längtar efter säger mer om henne än alla hennes begränsningar och
misslyckanden, den som längtar efter det goda strävar efter det. Det viktiga är att vi behåller
vår strävan, att vår ande vill det goda.


Idag firar vi vårt dop och får känna tacksamhet och glädje. Det är genom vår ande som vi
hittar den goda strävan efter sanning och glädje. Glädje, frid och nåd kommer genom dopet.
Vi blir en del av Guds familj genom dopet, nåden har vi fått genom Jesus Kristus.


Hur ser vår identitet ut i det vi gör i våra liv, hänger våra handlingar och vårt liv ihop? Arbete,
familj, kyrka. Passar alla dessa delar ihop som delarna i ett pussel. Eller är de olika delarna i
våra liv isolerade ifrån varandra. Är vi på ett sätt på arbetet, ett annat sätt hemma och ett
tredje i kyrkan? Kanske är vi fokuserade på vårt materialistiska liv och allt runt det, att ha det
så bra som möjligt medan vi lever och glömmer bort vår längtan efter det goda, vår andes
längtan efter rättvisa och sanning.


Jag är övertygad om att Gud vill att vi njuter av livet och de saker vi gör med våra liv och de
människor vi har runt oss – livet är en gåva en nådegåva. Gud vill att vi skall ha det bra här
och nu, han har gett oss livet och den fria viljan att göra vad vi vill och vi behöver fokusera på
hur vår ande lever med oss i våra liv.


”När de färdades vägen fram kom de till ett ställe med vatten, och hovmannen sade: Här
finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt. Han lät stanna vagnen, och båda två,
Filippos och hovmannen, steg ner i vattnet, och Filippos döpte honom. När de hade stigit upp
ur vattnet ryckte Herrens ande bort Filippos, och hovmannen såg honom inte mer; han
fortsatte sin resa, fylld av glädje.” Apostlagärningarna 8:36, 38-39


Min uppmaning till dig är att leva ut din tro så att den får praktiska konsekvenser för dig i
vardagen. Låt Guds kärlek synas på dig, Hovmannens känslor när han fortsatte sin livsresa
berättar för oss om den stora glädje han kände efter sitt dop och vårt uppdrag är att sprida
den glädjen. Lev ditt liv i glädje och sprid glädjebudskapet där du är.


Med en önskan om Guds välsignelse.
Marcus Johnson - pastor

Hjälparen kommer


Jesus sade till lärjungarna: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn” (Matteus evangeliet 28:19). Gick lärjungarna ut och gjorde som Jesus bett dem? Nej, de gick tillbaka till Jerusalem och stängde in sig i ett rum och väntade. Det kan tyckas märkligt att när Jesus inte längre finns mitt ibland dem så stänger de in sig i ett rum, tvärt emot det som Jesus ber dem om. Men det var något som fattades dem, något de behövde vänta på, något de behövde för att kunna gå ut och göra alla folk till lärjungar: den Helige Ande.


Tiden mellan Kristi himmelsfärdsdag och Pingstdagen är ett slags väntrum i väntan på den Helige Ande. Jesus hade lovat dem en hjälpare, någon som kan ge dem både kraft och ledning istället för Jesus. I Apostlagärningarna 1:8 berättar Jesus: ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Lärjungarna behövde kraft, en kraft starkare än dem själva för att kunna gå ut till jordens yttersta gräns.


Lärjungarna visar att vi kan förtrösta på att Gud ger oss det vi behöver, när vi behöver det.
Lärjungarna förstod det, istället för att rusa ut på gator och torg och berätta om Jesus så visste de att de behövde hjälp. När Gud sänder den Helige Ande så stöttar han oss så att vi själva klarar av de uppgifter som ligger framför oss. Hjälparen stöttar oss så att vi vågar och får kraft att tro, vågar och får kraft att vara Guds tjänare.


Vi glömmer ofta att när vi ber Gud om hjälp faktiskt vänta in hjälpen. Det är lätt att i iver och god vilja rusa iväg i beslut och handling utan att egentligen invänta svar från Gud, invänta den hjälp som ges åt de som ber om den. Gud stressar inte utan ger oss det vi behöver när vi behöver det och inte just det ögonblick när vi ber om det. När vi väljer och tillåter att Guds vilja sker i våra liv då sker det i Guds tid.


Min uppmaning till dig är att ta emot Gud i ditt liv. Be att Guds vilja sker med ditt liv, de som ber om Helig Ande skall få den: ”skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?”. (Lukasevangeliet 11:13)


Med en önskan om Guds välsignelse.
Marcus Johnson, pastor

Bönen


”Ringaste barn som beder, lever oändligt tryggt. Mäktar långt mer än hjälten, som starkaste
fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta, den
bedjandes suckar når.” (Psalmer och sånger 212: vers 3)


När vi ber sätter vi ord på sådant som finns i våra tankar och önskningar, vi rör oss i hjärtats hemliga och heliga rum, bönen rör vid det innersta i våra liv. Jag tror att de flesta människor ber någon gång, även de som inte anser sig ha en Gudstro. Det kan vara en bön när något svårt händer, en olycka eller något som gör oss rädda. Vid dessa tillfällen kommer bönen spontant och direkt från hjärtat, kanske bara som ett kort utrop: Gode Gud!


Under min tid vid räddningstjänsten så träffade jag många skadade människor som bad till
Gud upprepade gånger, kanske utan att de egentligen tänkte på vad de gjorde. Vi kan viska,
prata, ropa i desperation, oavsett hur vi formulerar vår bön så hör Gud!


När Jesus talar om bön så utgår han från relationen mellan föräldern och barnet. Han
uppmanar oss att kalla Gud för ”Abba”: fader, det användes av barnen i en familj. Jesus lär
oss att närma oss Gud som barnet till sin far, att be helt oförställt och berätta vad vi har på
hjärtat.


Barnet lär oss att förtrösta på Gud, förtrösta på att han ger oss vad vi behöver, Gud vet ju
vad vi har i vårt hjärta redan innan vi bett om det. En suck från hjärtat när du knäpper dina
händer för att be, berättar mycket för Gud som känner dig och din innersta hjärtas längtan.
”När du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det
fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.” (Matt 6:6)


Bön är personlig och de flesta människor ber när vi är ensamma och inte endast i gudstjänst
eller i kyrkan. Bönens innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet mellan dig
och Gud. Självklart utesluter inte detta att vi träffas och ber tillsammans, bibeln uppmanar
oss att be tillsammans och det händer något speciellt när vi tillsammans formulerar en bön
eller tysta ber tillsammans. ”Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be
om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader.” (Matt 18:19)


Min uppmaning till dig är att lägga ditt liv i Guds händer! ”Lägg ditt liv i Herrens hand.
Lita på honom, han kommer att handla.” (Ps 37:5)


Vi ber
Livets Gud, tack för att vägen till dig
alltid är öppen genom Jesus Kristus.
Hjälp oss att leva i din förlåtelse.
Stärk vår tro, öka vårt hopp och
uppliva får kärlek.
Amen


Med en önskan om Guds välsignelse!
Marcus Johnson, pastor

Växa i tro


För att växa som människa behöver vi dela vår plats på jorden med andra, en av de viktigaste faktorerna för oss människor är att vi får vara tillsammans. Kanske blir det extra tydligt när vi är i en krissituation som den pandemi som råder just nu. Kanske tydligare än någonsin förstår vi vad som egentligen är viktigt i våra liv; gemenskap. Vi behöver näring för att vår kropp skall växa och lika viktigt är det att vår själ får näring och just nu längtar människor efter att få dela sina liv, sin tro tillsammans. För att vi skall kunna växa i tro behöver vi varandra.


Runt om i världen visar människor varandra omsorg, vi hjälper och stöttar och samlas kring en strävan att bekämpa det onda, det som gör oss sjuka. Vi behöver varandra och vi behöver visa varandra kärlek. Jesu uppmaning till oss; att visa kärlek med handlingar, syns tydligt i vår värld just nu. ”Låt oss inte älska med tomma ord utan med handling.”(1 Joh 3:18)


Aposteln Paulus beskriver i Hebreerbrevet: ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se” (Heb 11:1) Tro har samma förutsättningar och samma utsatthet som allt annat liv på vår jord och det är när vi vårdar den som den växer. Det är när vi får leva ut Kristi kärlek i handling och tillsammans med andra får, be, sjunga och tacka Gud, som vår tro växer. Tro och bön fungerar som växtnäring åt varandra det ena föder det andra i ett kretslopp, tro är drivkraften till bön och bönen får tro att växa när vi ber tillsammans.


Jesus bad för lärjungarna och deras tro i Johannesevangeliet 17 ”Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem.” (Joh 17:9-10)


Min önskan är att du skall ta emot Jesus i ditt liv just nu, var du än befinner dig. Lev ditt liv nära Jesus och följ hans exempel och älska dina medmänniskor med kärleksfulla handlingar, vår värld behöver det!


Med en önskan om Guds välsignelse

Marcus Johnson, pastor 

Audio Player

Vägen till livet
Har du någon gång fått en vägbeskrivning du inte förstår eller som inte stämmer när du försöker följa den? Kanske är det så att den egentligen saknar en tydlig startpunkt. Om du inte vet varifrån du skall starta utan bara får beskrivning om hur det ser ut när du kommer fram, hittar du helt enkelt inte dit. För att hitta rätt väg så behövs en tydlig startpunkt.


Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig”. För att hitta på vår resa genom livet behöver vi följa Jesus. Tillsammans med Jesus får vi konfronteras med det svåra i livet så väl som de lätta, vägen tillsammans med Jesus går inte runt det svåra utan igenom så att vi blir hela och helade. Det är Jesus som är vägen till målet men också dess startpunkt, för att vi skall kunna följa vägen behöver vi starta med att lära känna Jesus.


Få saker har så stor påverkan på oss människor som när vi kommer fram till ett vägskäl, när vi går från en period i livet till en annan. Våra liv är fulla av vägskäl och det verkar vara så som Gud vill ha det. Det är som att han vill påminna oss om att våra liv är förgängliga genom att förtydliga att alla vägar har ett slut utom vägen som leder till honom. Det enda som är beständigt är nåden från Gud. Det enda som är beständigt är Guds omsorg om oss. Det enda som är beständigt är Guds löfte om ett evigt liv i himlen.


Många gånger i mitt liv har jag stått vid ett vägskäl och längtat efter att gå en speciell väg och bett till Gud om att jag skall få gå den, men ändå tillagt: ”ske din vilja Gud”. Detta har inneburit att jag visats in på en annan väg som varit mycket bättre, vilket jag först har förstått långt senare. Detta har hänt ett flertal gånger och min ständigt återkommande bön är: ske din vilja Gud med mitt liv.


Vägen till livet startar med att lära känna Jesus och den vägen kommer att leda dig till ett liv i kärlek och sanning. Min uppmaning till dig är att våga lita på att Guds vilja med ditt liv är mycket mer fullkomligt och kärleksfullt än något du själv kan tänka ut eller önska dig.


Jesus, du vet vad som är bäst för mig i denna
situation. Låt din kärleksfulla plan för mitt liv bli
förverkligad. Själv är jag så osäker på vad som
är rätt eller fel, vad som är din vilja i mitt liv. Men
du vet allt och kan allt. Därför ber jag dig: Öppna
den dörr framför mig, som jag skall gå in genom och
stäng alla andra dörrar som skulle leda mig fel. Tack
att du vill mitt allra bästa. Jag litar på din ledning!

Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att
vandra den.” (Bön av Heliga Birgitta)

Audio Player
Audio Player

Den gode herden

”Mina får lyssnar till min röst och jag känner dem och de följer mig.” säger Jesus i Johannesevangeliet 10:27. Liknelsen, som Jesus använder, berättar om den gode herden som känner sina får och som känner Jesus. De följer honom därför att de känner igen hans röst. När Jesus vandrade bland oss som människa så var han en herde för de förlorade och vilsegångna. Jesus hade en särskild kärlek och omsorg om de utstötta och föraktade. De som livet gjort illa och som skadat sig själva på olika sätt. Jesus tog hand om människors alla behov, kropsliga och andliga. Han läkte inte bara människors själ utan också deras kropp.

Jesus berättar med sitt liv hur Gud är: ”Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” (Joh 14:7). När vi väljer att tro på Guds närvaro i våra liv känner vi igen Guds röst. När vi ber Gud om att han skall leda oss så fyller han oss med sin närvaro så att vi kan uppfatta vad som är viktigt i våra liv och vad som är Guds vilja. Om vi är villiga att lyssna, om vi väljer att vara öppna och mottagliga för Guds röst kommer vi att kunna urskilja den bland alla andra röster. Jesus säger: ”De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar.” (Joh 14:10).

Kyrkan har i alla tider varit en andlig hjälpare i nöd och kris, en vänlig och lyssnande röst bland alla hårda röster. När vårt samhälle fylls till brädden av röster och i en tid av andlig vilsenhet så finns det en uppmaning i Jesu ord till oss idag. Jesus säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Joh 11:28-30)

Om du gått vilse i ditt liv och om din själ känns rastlös och otrygg, knäpp dina händer och be att Gud skall leda dig. Han vill visa dig vem han är och vad han vill med ditt liv genom att älska dig. Gud vill överösa dig med kärlek, när du väljer att ta emot honom. Att ta emot Gud i ditt liv är att leva i tryggheten att Gud alltid håller dig i sin hand. ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand.” (Joh 10:27-28).

Med en önskan om Guds välsignelse!
Marcus Johnson, pastor

Påskens vittnen - Johannesevangeliet 21:1-14.


”Jag ger mig ut och fiskar”, säger Petrus och de andra lärjungarna hänger på. Kanske mest i brist på annan sysselsättning kanske för att det känns tryggt och invant, eller också var de bara hungriga och behövde mat. Nu ger sig sju av lärjungarna ut: Petrus, Tomas, Natanael, Jakob och Johannes och ytterligare två lärjungar. Vi vet inte säkert namnet på de två sista, men om det var Andreas och Filippos så är det samma lärjungar som i början av Johannesevangeliet är bland de första att bli kallade till lärjungar.


Tiberiassjön, lärjungar i en fiskebåt och Jesus på stranden, det är som allt börjar om från början. Jesus ropar ut till dem: ”Kasta ut nätet på högra sidan av båten”. När fiskundret upprepas så är det ingen tvekan om att det är Jesus som står där på stranden.


Jesus har uppstått från det döda och nu står han framför dem. Ändå verkar det som om de inte riktigt förstår vad som faktiskt har hänt för Jesus visar sig flera gånger och det finns ett tydligt mönster i Jesus uppträdande mellan påsk och pingst. Det är framförallt tre saker: Jesus visar sig, han talar till dem och han äter med dem. Det kan kanske låta konstigt att han äter med dem men det är viktigt. Jesus bryr sig om hela människan och den här gången vid stranden så ger han dem mat.


De hade ätit tillsammans många gånger förut, men nu vid det tredje mötet efter att Jesus uppstått, kan de långsamt smälta sina intryck. Kanske äter även Jesus under tystnad för att ge dem tid att förstå. Tystnaden, elden, maten vid stranden och dagen som gryr, när jag tänker på det så måste det varit en fin stund. Som när en förälder tröstar ett barn i sitt knä och bara låter tystnaden bli tryggheten och trösten.


Det är viktigt att de förstår, i djupet av sina hjärtan, att Jesus är uppstånden och att allt vad Jesus undervisat dem om är sant! De måste förstå det som egentligen inte går att förstå, de måste förstå så att de kan gå ut och vara vittnen, göra det Jesus ber dem om.


Petrus och lärjungarna har fått ett uppdrag som människofiskare. Alla måste få höra vad Jesu död och uppståndelse betyder, inget kan vara viktigare. Jesus säger i Joh 11:25-26 ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”.


Med en önskan om Guds välsignelse
Marcus Johnson, pastor Suderkyrkan

Jesus omfamnar hela världen!


Lärjungarna som följde Jesus trodde att denna dag var slutet på allt. Slutet på allt det goda, de under som de varit med om hoppet som de känt. Det visade sig vara starten på ett liv i försoning för alla människor, i evighet!


Långfredagen innehåller många delar och jag vill berätta om tre.
Den första delen är Jesu lidande. Jesu kamp med psykisk och fysisk tortyr, med falska anklagelser, misshandel och tortyr. Jag tror att just lidandet är verktyget för att vi skall förstå att detta är på riktigt. När lidandet blir så tydligt så kan vi helt enkelt inte vända bort blicken, lidandet gör oss mottagliga för det som händer. Blotta tanken på de grova spikar som drevs genom Jesu händer och fötter kan få oss alla att dra efter andan, det går helt enkelt inte att föreställa sig den smärtan.


Den andra delen av långfredagen är syftet med att Jesus måste lida, Gud hade lätt kunnat stoppa allt lidande men låter det ske. Gud offrade sin enfödde son för oss för att vi skall vara evigt försonade. Det är just försoningen som är hela poängen med Jesu offer och lidande. Försoning är ett permanent tillstånd där vi människor är försonade med Gud för all tid, försoning innebär att relationen med Gud är hel och att vi kan för alltid känna oss trygga i den. Detta är det slutgiltiga beviset för Guds gränslösa kärlek till oss.


Den tredje delen är att Jesu seger på korset har gett oss korssymbolen som är vårt kristna arv. Korset som symbol berättar om att kontakten mellan himmel och jord är upprättad igen, relationen mellan Gud och människan symboliseras genom den lodräta stående bjälken i det kors som Jesus själv är en del av. Tvärbjälken, som Jesu händer är fastspikad i, blir en symbol för hela världen. När vi vill visa att alla får vara med då sträcker vi ut våra armar och visar med dem att alla får vara med. Den gesten är också är en inbjudan till en kram, det är första steget till att krama någon, omfamna någon människa. Jesus omfamnar hela världen

på korset.


Jesu lidande berättar för oss att Gud offrade sin enfödde son för att vi skall vara för evigt försonade, för att vi människor skall förstå detta får Jesus lida och dö. Vi förstår lidande och död, det blir inte tydligare än så för oss människor.


Ta emot försoningen idag! Jesus dog för just dig och det innebär att du för alltid kan känna dig trygga i Hans närhet. Ta till dig korset som segertecken, som symbol för att Gud och  människornas relation är återupprättad. Jesu öppna armar på korset berättar för dig att Guds kärlek till dig är för evigt.


Med en önskan om Guds välsignelse!
Marcus Johnson, pastor

Palmsöndagen 2020


I dag börjar stilla veckan, men det som berättas i media från världens alla hörn är så långt ifrån stilla som jag kan tänka mig. Det är ett stort drama som spelas upp i vår omvärld, i människors liv.


Det kan för många vara en omöjlighet att bli stilla i sina tankar och sin själ just nu med så många frågor och oro som sprids. Kanske är det då ändå bra med en inbjudan att försöka bli stilla inför det som berättas för oss i media och i bibeln. Det som berättas för oss i bibeln hände under några intensiva dagar i Jerusalem från Jesu intåg i staden, hans avsked från lärjungarna, instiftandet av nattvarden, hans kamp i Getsemane, rättegången, korsfästelsen och slutligen triumfen: Hans uppståndelse, den tomma gravens faktum, segerjublet som kröner veckan! Varje skede som skildras är så fullt av innehåll att vi behöver tid att stanna upp och reflektera, stanna upp och ställa de frågor vi behöver ställa kring liv och död, vad som egentligen är viktigt i livet.


Få saker har så stor förmåga att förändra oss som mötet med lidande och död. Mötet med en lidande människa påverkar oss djupt och lockar ofta fram det bästa hos oss, mötet med andras lidande gör oss mänskliga i god mening.

Jesus gick in i allt mänskligt lidande, kanske för att han visste att just lidande kan få oss att vakna. Genom sitt lidande drar han oss till sig och kanske har vi lättare än någonsin tidigare förståelse för detta, på grund av den lidande värld vi ser just nu.


Denna vecka tar Jesus på sig vårt mänskliga lidande, vår mänskliga död, för att visa oss hur stor hans kärlek till oss är. Han vill dela det som är tyngst och svårast i våra liv, få oss att öppna oss för honom. När en enda människa öppnar sig för Jesus och tar emot hans kärlek så sprider sig kärlekens kraft.


Jesus vill ha en personlig relation till varje människa. Vi är inte bara en i mängden utan varje röst är viktig, varje hyllningsrop som kommer ur ett människohjärta. Du och jag är inte bara en i en grupp, utan för honom är vi alla älskade på ett helt unikt sätt. När vi följer Jesu lidande fram till hans uppståndelse, så är det för att detta är något som i högsta grad gäller oss alla. Det har i grunden förändrat våra villkor som människor. Jesus led och dog för vår skull, för var och en av oss, för att rädda oss från den eviga döden och ge oss evigt liv.


Idag på palmsöndagen kommer Jesus ödmjukt till oss. Jesus hänvisar till profeten Sakarja, som säger ”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna.” Jesus vädjar till vårt hjärta och vårt förstånd. Han säger att han kommer till oss med ömhet och respekt för vars och ens fria vilja. Jesus tränger inte på, han väntar på dig.


Veckan som förändrade världen har börjat på nytt och den kan också förändra ditt liv. Ta emot kärleken och friden som kommer från Jesus, han väntar på ditt ja!


Med en önskan om Guds välsignelse!                                 


Marcus Johnson, pastor


Försoning


Försoning behövs i alla delar av våra liv för att förstå hur Gud har försonats med oss genom Jesus Kristus. ”Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis”, Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning.”

(2 Kor 5:16, 19)
Budskapet om försoning är ett glädjebud och min uppmaning till dig är att ta emot Guds kärlek och försoning genom Jesus Kristus. Gud försonade alla människor utan att ställa dem till svars för deras överträdelser. Följ kärlekens väg och låt försoningen fylla dig från alla sidor genom att försonas med dig själv och den du är. 

”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött.” (2 Kor 5:14) De som tar emot kärleken från Gud lever inte längre för sin egen skull utan för Jesus Kristus som gav sitt liv för oss.


Med en önskan om Guds välsignelse.                                  Marcus Johnson, pastor


Grunden i församlingen är en

personlig tro på Jesus Kristus

som vår Herre och Frälsare.



Suderkyrkan bildades 1998 genom att

Södra Gotlands Baptistförsamling och

Gotlands Södra Missonsförsamling

gick samman

Läs mer om församlingen>>

Församlingen är ansluten till:

Församlingen sammarbetar med: